Förnyade förnybarhetsdirektivets påverkan på biodrivmedel

Inom EU finns ett utbrett synsätt att biodrivmedel som baseras på grödor riskerar att konkurera med produktion av livsmedel samt driver fram ett högre råvarupris som i sin tur leder till odling av bland annat oljepalm (palmolja) med tillhörande avskogning för att bereda mark för dessa plantager. I Sverige och för den delen Central- och Östeuropa med stora åkerarealer lagda i träda menar moståndarna att det i nuläget finns odlingsbar mark som vi bör använda för odling av grödor som kan användas i biodrivmedel. Åtminstone till dess att vi inte lägger mark i träda för att den är olönsam.

Ur ett nordiskt perspektiv, vilket inte är lika uppenbart i Centraleuropa utgör skogen en råvarubas som bör brukas. Avkastningen kan användas för produkter och även förnyelsebara drivmedel om detta är tekniskt möjligt och ekonomiskt lönsamt. Med skogens nuvarande nettotillväxt i Norden ges enligt förespråkarna möjligheter till ett uttag för biodrivmedel. Samtidigt menar kritiker att det moderna skogsbruket som ger nettotillväxten driver fram monokulturer som skadar den biologiska mångfalden.

Med ett akut behov att minska transportsektorns utsläpp av klimatpåverkande gaser samt att minska beroendet av fossila drivmedel fordras en långsiktig och hållbar inriktning på detta område. Det är i denna kontext som förnybarhetsdirektivet etablerats och utvecklas framåt inom EU.

Vid EU-parlamentets senaste omröstning om vilka råvaror som får användas till biodrivmedel godkändes tallolja samt stubbar och gallringsrester medan det för raps och andra grödor som kan bli mat sattes ett tak som hindrar deras tillväxt som biodrivmedel. Detta kommer att försvåra biodrivmedel baserat på grödor odlade på åkermark. Reglerna beslutas slutligt av Ministerrådet inom kort. Överlag är den dominerande inställningen inom EU att endast avfall och restprodukter bör användas för biodrivmedel. Svårigheten ur ett biodrivmedelsperspektiv med detta synsätt är att Avfallsdirektivet eftersträvar minskade mängder av avfall där rester och överskott ska ses som nyttiga råvaror. Avfallsdirektivet och Förnybarhetsdirektivet blir därmed motstridiga.

För transporterna i EU som helhet är målet att förnybara källor ska stå för 12 procent av bränslet år 2030 samtidigt som medlemsländerna enligt EU-parlamentets beslut ska begränsa den del som är baserad på grödor till nivån de hade 2017 eller som höst högst 7 procent. Det ursprungliga förslaget låg på 3,8 procent år 2030. I de 12 procent förnybara drivmedel ingår även förnybart producerad el. Väsentligt är även att palmolja i drivmedel stoppas från 2021 eftersom palmolja lett till avskogning och monokulturer i fjärran länder. Överlag ser EU faror i hur utvinningen av biobränslen hotar matodling och skogsområden. I debatten diskuteras effekten av ILUC, ”Indirect land use change” som innebär att odling av biobränslen riskerar att bidra till ökade koldioxidutsläpp, om den sker på omvandlad mark där skog eller torvmossar tidigare har bundit stora koldioxidmängder. Någon sådan effekt ses inte tydligt i Sverige. Globalt sett utgör emellertid avskogning ett väsentligt bidrag till utsläpp av klimatgaser.

Det kommande regelverket som benämns RED II då det ses som andra upplagan av EU:s ”Renewable Energy Directive” från 2009. Läs mer